Om att faktiskt räcka till – för att jag är JAG

image1

Jo, jag är så vansinnigt bitter att här kommer jag och pratar om bootcamp en masse och så tänker de åka iväg på ett utan mig. Fast det var väl kanske så att jag tänkte befinna mig på ännu sydligare breddgrader under samma period så det kanske inte var så synd om mig i alla fall nej. Peppen för de som kommer iväg – tjoho! 

Jag var borta från träning i två veckor sedan jag ramlade och gjorde illa benet, en sån där fantastiskt dum grej man bara gör. Benet har känts bättre och bättre även om jag fortfarande inte kan sitta rakt ner på det under mig och jag har inte full kraft i låret. Ungefär samtidigt fick jag en förkylning, jag tyckte att det där var ju jättebra timing det här att de kom samtidigt. Så jag inte missade alltför mycket.

Det var fyra veckor sen. Det är därmed två veckor sen jag klev tillbaka på tracken, med aningen mindre självförtroende och helt klart begränsad ork. Förkylningen är borta, men bihålorna fortsätter att spöka och jag klarar inte speciellt bra att hantera andningen när jag kommer upp i puls, vilket gör att jag bränner onödig energi. Med ett ben som inte heller klarar full belastning erkänner jag villigt att jag känner mig rätt så usel tidvis. Jag har varit ganska hård mot mig själv, blivit arg för att jag inte orkar prestera och för att det känns som att jag hela tiden borde kunna göra det bättre. Helt orimligt, för det är saker jag inte kan styra över.

Men vet ni? Jag ska börja klappa mig på axeln lite oftare. Se de där detaljerna som faktiskt blir bättre. Vara stolt över att jag i alla fall är där och försöker, att jag kommer bygga tillbaka styrkan bara jag fortsätter öva. Att orken kommer återvända. För någonstans utvecklas jag. Just nu är det kanske inte i snabbhet eller uthållighet. Men idag lärde jag mig att göra hockeystopp (på ena benet) och enbens transition åt båda håll. Så pass nöjd med den utkomsten. Klapp. Klapp.

Nackdel med sena träningstillfällen? Jag kommer exakt aldrig i säng i vettig tid utan nattlurar mig dödstrött till dagen efter.

1 comment to Om att faktiskt räcka till – för att jag är JAG

Leave a Reply to När frustrationsnivåerna slår i taket (och tårarna sprutar) « Derby Love Cancel reply

  

  

  


ett × = 9

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge