Internbout i Royals – Zombies mot Slayers

Idag är dagen när jag hade kunnat göra mitt premiärbout om jag hade valt annorlunda i somras. Idag var det internbout i Royals och mina Zombies tog sig an Slayer sisters. På plan stod en hel hög av mina rookiekompisar och alla var så himla bra, hade jag valt att stanna i Royals och allt hade gått som det borde så hade jag stått där med dem idag. Men nej, jag ångrar inte mitt val, verkligen inte, men det var bitvis lite vemodigt idag (samt bittert, jag har ju mitt namn av en anledning). Mest av allt var det dock så himla, himla roligt att gå på bout enbart som åskådare och dessutom få se mina kompisar spela!

Matchen då? Jojo, Zombies tog lead i första jammet och sen ledde de matchen igenom. Första perioden var halvjämn, Zombies kontrollerade men hade Slayers i runda slängar tjugo-trettio poäng efter hela tiden, i halvtid stod det 71-43 till Zombies. Ungefär i mitten av andra perioden gjorde sen Zombies ett ryck och drog ifrån ännu lite mer och det var väl inte längre någon tvekan om att de skulle vinna. Själva spelet var bitvis lite rörigt, vilket inte är så konstigt när det är väldigt blandad nivå på spelarna. Några jam står ut, tex när Zombies verkade tycka att Slayers knappade in för mycket och fieldade Fanilla Slice som jammer (hon körde mest som blocker i övrigt under matchen) och hon rev av ett jam på dryga 20 poäng. Samt det allra sista jammet när Slayers drog till med en riktig power line tillsammans med en av deraste starkaste jammers och tog sisådär trettio poäng på ett bräde. Det sista jammet gjorde ingen skillnad på slutresultatet men det var en fin avslutning och det tog Slayers över 100-strecket med besked.

Slutresultatet blev 183-129 till Zombies, tjoho!

IMG_20150201_185543

Tjaba, Tjena, HALLÅ!

Tjena derby-Sverige!

Det är Vaga Bondage* här – nyaste författaren på den här eminenta bloggen. För tydligen har de här tjusigaste medskribenterna ett liv att leva också, så de hinner inte uppdatera här så ofta som de vill. Så här kommer jag till undsättning – lite som räddaren i nöden fast jag snarast är en springare. OBS – absolut inte någon långdistanslöpare, men jag brukar kunna ta mig dit jag behövs så länge vi inte pratar längre än 1oo meter.

Annars då? Jag är det lataste ni någonsin skådat, ligger helst på soffan och pillar mig i naveln om jag får. Har en miniorderbyspelare i hemmet och en ännu mindre som mest tycker vi är cirka dumma i hela huvudet som vill ramla frivilligt. Är resenörd ut i fingerspetsarna, leker i IT-molnet om dagarna och är sådär lite löjligt kär i hela konceptet derbyutrustning. Just nu rookie hos STRD men har siktet inställt på att snart vara en del av C-stars.

IMG_3220*Jag är inte riktigt vän med namnet än. Det kan komma att bytas. Men kändes inte mer än rättvist att BitterHittan fick välja då jag indirekt valde hennes (och är veligare än veligast).

Livet som rookie – slutar det någonsin vara såhär galet förvirrande?

Livet som rookie alltså, jag gillar’t! Efter att vi klarade minimum skills och den nya säsongen satt igång igen så tränar jag och mina rookiekompisar med ligans C-lag. Nivån är markant högre, kraven och inputen är mer och fler och från att ha haft en timmes träning i veckan ligger vi nu mellan fyra och åtta timmar i veckan. Det är blandat panikartat, ashäftigt och med en konstant känsla av att vara mörbultad.

Mängden träningstillfällen gör under för utvecklingskurvan, men det är också tufft att hänga med både kroppsligt och emotionellt – jag har just nu en cykel på tre träningar där en känns helt jävla åsm, en känns totalt förvirrande och en som jag lämnar med en känsla av att jag är sämst i världen. Och så snurrar det.

Igår var det mitt tredje scrimm, det kan sorteras in i kategorin SÅJÄVLAFÖRVIRRANDE, vilket ungefär alla scrimm är än så länge. Seriöst, slutar det någonsin vara så himla förvirrande? Just nu upplever jag bara att det är folk runt mig, ibland drar någon i mig och ibland blir jag tacklad. Och helt plötsligt blåser någon i en vissla och så går jag av planen. HUR gör man för att förhålla sig till detta på ett mer rationellt sätt? Snälla säg! Alltså, självklart är det fantastiskt roligt men det skulle sitta fint med någon typ av känsla av kontroll.

Igår körde vi några jam mellan Allstars och B/C. Jag jammade ett jam och tillåt mig asgarva. Jag har aldrig i mitt liv suttit så fast tidigare, och aldrig känt mig så hopplöst dålig på något. Det var helt sinnessjukt roligt men kanske inte överdrivet upplyftande för självförtroendet.

IMG_20150112_221855 IMG_20150109_225909

SCRIMMPREMIÄR

Jaha, vad har ni haft för er i helgen? En annan har gjort sitt premiärscrimm med tidernas mest episka rookiegrupp, och det var PRECIS som en bal på slottet!

Med en knapp veckas marginal klarade merparten av gruppen sina sista skills förra helgen, och med några ynka minuters marginal var det vissa som klarade skillsen precis innan det var dags att köra igång. Vi var många och vi var peppade. Vi scrimmade bara mot varandra (fullt rimligt, det var läskigt nog ändå) och det gick verkligen över förväntan. Jag trodde helt ärligt det skulle vara totalt kaos och att det enda som skulle hindra jammern från att ta sig igenom var att jammern själv klantade sig. Men nej, vi SPELADE faktiskt. Efter några första stapplande steg så var alla skitbra. Vi vågade köra offence, vi höll ihop med varandra, vi hittade ut varandra, vi höll jammern jättelänge, vissa gjorde APEXJUMPS. Ni hör ju. Det var helt underbart fantastiskt och med lite övning kommer vi bli så himla, himla bra!

Min personliga topplista över allt som gick bra

  • Jag fick bara tre utvisningar, två cuttings (båda gångerna jag var jammer) och en faliure to reform.
  • Jag fick lead!
  • Jag älskade verkligen att blocka, långt mycket mer än väntat! (Förmodligen står detta i överväldigande direkt korrelation med min förkärlek till att bestämma över andra.)
  • Jag öppnade upp skitsnyggt för min jammer på utsidan.
  • Jag jagade ifatt och tacklade omkull motståndarjammern.
  • (Jag gjorde ett apexjump, men åkte ut på en cutting så det räknas inte som lika coolt som Hellmouth som faktiskt gjorde ett på riktigt!)

Tack alla coola rookiekompisar som gjorde vårt första scrimm så episkt, och tack alla andra från ligan som var där och peppade och hejade och berättade för oss hur bra vi var. Nästa gång är vi ännu bättre!

IMG_20141213_011512IMG_20141213_115247

Möt en av STRDs nya ROOKIES: BitterHittan #68

Håhå jaja. Vad har ni gjort sen senast då? Det har ju varit ett tag sen vi bloggade och mycket kan ju hända, man kan träna en massa, åka in sina nya skejts, KLARA MINIMUM SKILLS, osv osv osv. Listan är lång.

Det har gått lite över ett år sedan jag hängde med Kain Saw på hennes första scrimm. Jag satt i kalla Solnahallen i flera timmar och tittade och väntade. När det var över snörade jag nervöst på mig. Sen trillade jag runt i några minuter. Jag ramlade åt alla håll, det gjorde ont och det var läskigt, och såklart alldeles alldeles underbart. Samma vecka köpte jag egna skejts. (Och startade den här bloggen, som faktiskt har funnits i över ett år nu, hurra hurra osv!)

Januari kom, jag gick på try outs med Royals. Februari kom och jag började träna. Sommaren kom och vi bodde i Gustavsberg. Hösten kom och jag bytte liga. Hösten har varit häftig och lång, jag har lärt mig mycket samtidigt som jag stundtals har varit frustrerad över känslan att aldrig bli färdig. De flesta klarar fresh meat efter några månader, och här stod jag ett år senare och var ännu inte klar. Men nu är jag klar. Helt plötsligt hände det och jag står här på andra sidan. Jag är väldigt tacksam för den här hösten, även om den har inneburit en hel del frustration så har den mest av allt varit oerhört rolig och jag har utvecklats oerhört mycket.

Nu är jag dock väldigt färdig med fresh meat. Väldigt väldigt färdig. Nu är jag redo att gå framåt med nya mål och med nya utmaningar, jag är redo att fortsätta utvecklas, som både åkare och spelare, men utan just den här specifika saken hängandes över huvudet. På fredag har vi vårt första rookiescrimmage och ja, jag avlider av spänning och nervositet. Men mest  av allt är jag orimligt pepp!

BitterHittan #68 har hittat hem.

minimum skills

De här stjärnorna alltså. Nu ska vi ta över världen tillsammans. BRB.

Det var derby-därby och taket lyfte från Farstahallen

Igår var det söndagen den 7 december. Också känd som Den Stora Sammandrabbnings-dagen. Det var äntligen derby-därby i Stockholm, Royal Army hade bjudit in Stockholm BSTRDs och ja, inte helt oväntat var spänningen hög. Det är några år sedan STRD delades och Stockholm Royals skapades, och igår möttes de äntligen på plan.

Boutet var snabbt och lagen var jämna och det var olidligt spännande rakt igenom. BSTRDs ledde genom i stort sett hela matchen men Royal Army släppte aldrig greppet, som max var nog poängskillnaden runt 20 poäng och det tar man in snabbt. Stundtals var det mycket som hände och vid ett tillfälle var samtliga blockers från Royals utvisade samtidigt (alltså två i boxen och två i kön, viss rörighet kopplat till detta.) Läktaren var fylld till brädden med folk, och vi skrek och skrek och skrek. Klackarna avlöste varandra och ja alla var ju allmänt åsm på plan så jag skrek mest hela tiden oavsett vem det var som gjorde snygga saker. Det delades ut ovanligt många insubordinations upplevde jag, och i alla fall några av dem var nog delvis ett resultat av att publiken skrek sig hesa så till den grad att domarna helt enkelt inte hördes ordentligt på tracken.

Efter ca 55 minuter tog Armyn helt plötsligt över ledningen. Alla blev nervösa och exalterade och Royalsklacken har nog aldrig skrikit så högt. Armyn fieldade samma jammer fyra gånger på raken (heja Fannie du var asbra!), BSTRDs blev stressade, åkte på en olycklig jammerutvisning och helt plötsligt var det slut och Armyn hade vunnit med 174-158.

Jag har svårt att sätta ord på mina känslor under boutet. Jag hejade liksom på alla på en gång och jag blev verkligen sjukt glad när Armyn vann, samtidigt som jag försökte förhålla mig till att min liga precis hade förlorat. Det var förvirrande stundvis men mest av allt tycker jag det är roligt att lagen äntligen har mötts på riktigt. Jag tror och hoppas att nästa möte ligger närmre är flera år bort, och jag tror och hoppas på att vi kan hitta fler tillfällen att samarbeta.

armyn bstrds 3 armyn bstrds 1armyn bstrds 2

Se mer bilder från Simon Leijonmarck på Facebook.

Europe is HUNGRY!

Den här hösten alltså. Derbyhösten. Berlinhösten. Så mycket har hänt och så mycket händer. Derbyeuropa vrålar och skakar som en storm och en jordbävning i kombination så att det hörs och känns hela vägen över Atlanten.

Playoffs och Championships hände. WET hände.

Jag har svårt att hitta en ansats för att skriva om allt som pågår, om allt som känns, om bouts som spelas och avtryck som görs. Om turneringar, om mästerskapstitlar, om viktiga spelare hit och dit. Allt är så stort och så litet på samma gång. Men jag tror vi ger det här inlägget till Bear City. Oavsett vem som vinner vilket bout eller vilken turnering så är det Berlin som har vunnit vår kärlek och respekt den här hösten.

Som så många andra Europeiska lag så åkte Bear City till USA i våras för att kämpa sig uppåt i rankingen. De spelade smartast både inför resan och på Beach Brawl, som ensamt lag av de fem som åkte över Atlanten under våren tog de sig till slut (med en viss skopa tur) till division två playoffs i Kanada tidigare i höst. I Kanada tog de chansen och visade vad som kan förväntas av Europeisk derby på riktigt. De var seedade nia, och enligt rankingen hade de knappt en chans att vinna ett bout, men tog oss alla med storm när de vann inte bara ett utan tre bout och på målsnöret knep de andraplatsen och biljetten till Championships i Nashville. Vi var många som skrek och jublade och hoppade i våra soffor med sönderbitna naglar när de spelade sönder i stort sett allt motstånd. De satte ner skaten med besked och berättade för derbyvärlden att Europa var här för att stanna.

Sedan åkte de till Championships för att spela om bronsmedaljen. Och ja, de vann den efter ännu ett fantastiskt bout (dock skulle jag här vilja passa på att skriva ett öppet brev till Berlin: sluta spela så spännande bouts som tvunget ska avgöras i sista jammet, våra nerver orkar inte detta!) Och vi fortsatte jubla och skrika oss hesa och hoppa i våra soffor.

Och så var det dags för WET. Efter tre vändor tur och retur till USA kom våra mästare till Malmö och den första officiella WFTDA-turneringen i Europa. På schemat stod bouts mot STRD, Helsinki och Rainy City. Bear City spelade precis lika bra som vanligt, men förlorade mot både STRD och Helsinki efter helt sinnessjukt bra derby. Vi är många som har sagt det om och om igen, bland annat fantastiska Master Blaster från Bear City.

The scores in the games Berlin played we’re not a representative that we are over ranked. It is representative of how under-ranked our fellow euro teams are.

Master Blaster

Tack Bear City för att ni hjälper oss alla att sätta derbyeuropa på kartan. Tack för att ni har investera pengar, tid, energi, svett och tårar i att göra det här avtrycket. Och att ni sen delar med er av det och hjälper till att lyfta oss andra. Tillsammans kan vi göra ett ännu större avtryck och visa ännu tydligare att derbyeuropa är en kraft att räkna med.

“We know we might take a small rankings hit from this, but it is totally worth it to support Europe and to create a basis here, where we can all play each other sanctioned and not having to calculate if we can play each other or travel to the States so many times in one year.”

Bonez

berlin bombshells

Bilkälla.

Mina nya skejts är här!

Ni vet när man väntar och väntar och väntar på ett paket, ett paket med innehåll som är så sjukt efterlängtat att det är lite, lite löjligt. Just då, just det paketet, lyckas Posten såklart klanta till det med. Istället för att få en avi som vanligt folk så fick jag en avi till mitt gamla namn, som jag bytte från för tre år sedan. Vilket innebar att jag inte kunde hämta ut paketet när jag försökte. Hur oväntat? Hur frustrerande?

Jaja, efter några försök så gick det i alla fall och nu är de här! Mina Murillo 340 som sitter på en Pilot Falcon Plus-plate.

Efter att ha provat mig igenom hela Quads sortiment under några timmar hittade jag booten som passade min fot allra bäst, en inte så liten uppgift som var svår eftersom man ju aldrig vet hur det kommer kännas på riktigt. Men, efter en kort testrunda på vardagsrumsparketten hemma igår kändes det helt jävla fantastiskt. De är inte lite trånga dock, så fötterna domnar bort efter ett tag, men det är ju så det ska vara i början tills de töjer sig. Ikväll ska de invigas på riktigt och jag är omåttligt pepp!

20141111_082743

BOUTHELG i Stockholm och Norrköping!

Äntligen är det helg, och äntligen är det bouthelg! Imorgon är det hemmabout för STRD igen, BSTRDs tar emot Munich Rolling Rebels och Allstars tar emot inga mindre än London Brawl Saints, London rollergirls B-lag som är rankade tvåa i europa! Det kommer bli en helt fantastisk dag med galet bra derby.

Att vårt A-lag möter ett B-lag kan för den oinvigde verka lite opeppigt, men som sagt så är London Brawling rankade tvåa i Europa och det är inte ett motstånd att leka med. För inte så länge sedan spelade CCR A mot dem och vann nästan. Men ska några vinna över dem så tänker jag att det är STRD Allstars, Allstars vann ju över CCR A både på SM och i våras, så förutsättningarna att ta sig an London Brawl Saints är goda. Team Sweden vann ju förresten mot London Brawl Saints i våras, och i STRD Allstars spelar flera Team Sweden-spelare och även en hög Team finland-spelare. Så peppen alltså, hör ni den?!

Hela bloggen kommer finnas på plats. Kain ska twittra allt coolt som händer på plan och jag ska vara Scoreboard operator ena boutet. Säg hej om ni ser oss!

Kan du inte komma utan vill följa på distans? Följ med på twitter eller via stream!

strd bout london

Får du inte nog (klart du inte får) eller om du inte kan på lördag (buhu!) så har du även chansen till en derbyfix på söndag när Munich Rolling Rebels åker vidare till Norrköping och scrimmar mot Sluts United på deras första internationella match. Pepp och lycka till!

I went to Berlin and all* I saw was this awesome QUADshop!

Alltså, Kain, jag vill påtala att jag inte bara vädrade mina skydd i Berlin. Faktiskt. Det låg mycket träning bakom det!

En sak som är i stort sett obligatoriskt när en åker till Berlin är ju att besöka fantastiska QUAD roller skate shop som ägs och drivs av två spelare från Berlin bombshells, Master Blaster och Great Vengeance. Fram tills i fredags har jag varit lite fundersam till alla dem som åkt till Berlin bara över en dag för att köpa nya skates. Men nu, nu förstår jag precis varför det är exakt vad alla borde göra!

I en intervju från 2012 säger geniet Master Blaster såhär:

”Any skater can tell you how critical it is to have equipment that fits well and suits you. What most skaters don’t realize is that you’ll only know what’s right for you if you can compare. Online comparison is ridiculous and ineffective.”

När vi kom till Berlin i fredags inledde vi med att vara förvirrade på flygplatsen, sen åkte vi till vårt hostel, dumpade väskorna och åkte därefter direkt till Quad. Vi kom dit till tolv och det var tomt i butiken. Därpå följde närmre fyra timmar av så sjukt bra service och så sjukt bra förutsättningar för oss att hitta skaten som passar just oss bäst.

Vi fick prova två skor i taget, välja den som kändes bäst och byta ut den andra mot en annan modell. Och välja vilken av dem som satt bäst. Om och om igen tills vi hade provat allt som fanns i lager. De flesta av oss satt då där med en boot på foten och hade hittat den modellen som passade oss bäst. Det tog ungefär tre timmar och var verkligen inget hastjobb, vi fick gå runt lite, vifta på tårna, gnälla över att de var för små, höra att de var precis i rätt storlek och att de skulle töja sig, gå runt lite till och sätta oss ner igen eftersom fötterna domnade av.

Det är svårt att hitta rätt skate. Det är svårt att veta hur det ska kännas, hur stor den ska vara och vad som händer med skaten när den används. Vissa töjer sig andra gör det inte, vissa modeller ska formas, vissa modeller passar för smala fötter och vissa för breda. Mycket går att läsa sig till, men det finns inte en chans i hela världen att du gör ett lika informerat och välgrundat val när du beställer skates på nätet. Det är svårslaget att kunna gå till en butik och faktiskt testa, det är ännu mer svårslaget att få tre timmars konstant service av personer som verkligen vet vad de pratar om.

Jag har verkligen inte längre svårt att förstå varför folk åker ända till Berlin (eller vart en nu åker) för att köpa nya skates. Det mötet, den kunskapen och de förutsättningarna att prova ger verkligen alla möjligheter att hitta rätt utrustning just för dig.

Mina skates då? Såklart fanns inte plattan jag valde inne i rätt storlek, så mina levereras förhoppningsvis i nästa vecka eller veckan efter det. Så pass pepp på detta!

2014-10-24 14.10.59

*QUAD var faktiskt inte allt jag såg. Jag såg två dagars boot camp, två bouts och en massa scrimm också. Och god mat. Mer om det i ett annat inlägg!